Makan Amini

All kritik mot Israel kan inte vara antisemitism

21 augusti 2009

Från Singapore följer jag med intresse hur konflikten mellan Israel, UD och Aftonbladet utvecklas.

Allt började med att Aftonbladet publicerade en artikel i vilken palestinska föräldrar hävdade att Israeliska soldater på 90-talet dödade deras barn för att sälja vidare organen. Anklagelserna fick Israel att gå i taket. Nu vill de att Carl Bildt tydligt tar avstånd från artikeln, något han tydligt markerat att han inte tänker göra.

Jag förstår Israels frustration. För det första är inte anklagelserna nya, för det andra går Aftonbladet enbart på de palestinska föräldrarna ord tillsammans med minst ett foto. Journalisten säger till och med att han aldrig påstått att det han skriver stämmer med verkligheten, bara att föräldrarna påstått detta. Aftonbladet måste bättre kunna förklara för omvärlden varför den här artikeln fick ett existensberättigande just nu.

Det jag däremot inte förstår är hur all kritik av Israel vänds till antisemitism eller antydningar om antisemitism som bland annat Israels utrikesminister och ambassadör försöker få det till.

Utan självinstikt och distansieringsförmåga kommer Israel aldrig bli en del av lösningen för konflikterna i Mellanöstern. Israel måste börja visa att man, till skillnad från Hamas, är möjliga att kommunicera med.

Ett stort steg är taget när all kritik av Israel slutar kallas för rasism och antisemitism.

6anti

Expressens intervju:

Israels ambassadör Benny Dagan (BD): Det är en principfråga för oss. Det handlar om antesemitism och förintelse av judar. Vi förlorade en tredjedel av vårt folk, sex miljoner människor, och kommer inte att tolerera att det händer igen.
Expressen: På vilket sätt skulle artikeln vara antesimitisk?
BD: Jag tänker inte upprepa innehållet. Men om någon inte förstår innehållet i artikeln och allvaret i anklagelserna, så vet han inte vad antesimitisk propagande är. Jag är inte utsänd för att utbilda människor om ett ämne som de borde känna

3 kommentarer | Blogroll | Permalänk
Publicerat av Makan Amini

Björklunds förslag – bättre än det låter

14 juni 2009

Aftonbladets läsare vill ge gymnasieelever en andra chans och sågar enligt tidningen Björklund. Skolministern vill stoppa möjligheten att läsa upp ämnen på Komvux.

Jag är en stor fan av att ge folk såväl en andra som en tredje eller fjärde chans. Så också gymnasieelever. Argumenten om att dåliga lärare, dåligt stöd hemifrån eller en tuff period satt spår i betygen är viktiga.

Det finns ändå en del omständigheter som gör Björklunds förslag något bättre än det låter.

Björklunds förslag innebär inte att elever inte kan ”läsa upp sina ämnen” utan att man inte får ”läsa upp sina ämnen på Komvux”. Andra chansen finns således kvar men elever som väljer att läsa upp får ingen undervisningstid eller studiemedel för att läsa om sådant de redan har fått läsa en gång tidigare.
I samma tema ska man komma ihåg att högstadieelever (11-13 år) inte får någon andra chans för val av gymnasium som jag personligen tror än minst lika viktigt vägval som val av universitet.
Incitamenten ökar att lägga ner mycket tid på studierna under gymnasietiden vilket snabbar på processen in i fortsatta studier och arbetslivet.
I dagsläget funderar allt fler skolor på att separera de intagna så att de som har läst upp sina betyg på Komvux hamnar i en speciell kvot som får det betydligt svårare att komma in. Utvecklingen går alltså redan mot att det i realiteten gäller att göra bra ifrån sig på ”första försöket”.

Regeringen tycks dock i det stora hela ha prioriterat exempelvis skattesänkningarna framför förändringen av ”flumskolan”. Redan 2006 gjordes stora neddragningar av antalet Komvuxplatser och i samma veva pratade Björklund om att det var dags att ”beslagta mobiltelefoner och kepsar” för att lösa problemen i klassrummen.

Det är inte lätt att vara skolminister men Björklund har i varje fall på snart tre år inte lyckats imponera och förslagen till förbättringar har i de flesta fall handlat om olika former av piskor som fått relativt kyligt mottagande av allmänheten.

Lämna en kommentar » | Blogroll | Permalänk
Publicerat av Makan Amini

Kommer Simon få operationen när mamma betalar ur egen ficka?

29 oktober 2008

Simon är drygt ett år gammal och har svår reflux som gör att han bland annat får problem med att magsyra läcker ut från magsäcken.

Simons föräldrar har under lång tid hoppats på att Simon ska få en så kallad PEG (gastrostomikateter), ett hjälpmedel som förs in i magsäcken när man inte kan äta och dricka på vanligt sätt.

I måndags träffade Simon och hans föräldrar Simons läkare. Men istället för att få den hjälp de hade hoppats på fick de lyssna på hur sjukhuset bedömde att Simon tagit alldeles för mycket tid och resurser i anspråk.

Vi fick sitta och lyssna på hur Simon tagit alldeles för mycket av deras dyrbara läkartid. Nu skulle de slussa oss vidare till BUP (Barn och ungdomspsykrati, red. anmärkning) – för det var där vi hörde hemma. Det var precis som att de sa att de inte vill ha med oss att göra mer för i deras ögon var Simon färdigutredd och nu var de klara med oss. HUR i hela friden kan man säga så om ett barn? Hur kan ett barn som inte mår bra ta för mycket tid? Och hur mycket tid är för mycket? Är varje barn tilldelad ett visst antal timmar innan man blir portad?

Simons föräldrar såg ingen annan utväg än att kontakta Barnsjukhuset Martina, Sveriges första privatfinansierade barnsjukhus.

Vi fick en tid direkt till kirurgläkaren för att få en bedömning av PEG om en vecka. Det kallar jag service! Och den servicen får man bara för att man betalar för sjukvården. Galet!
Det finns ett flertal försäkringsbolag som erbjuder en sjukvårdsförsäkring för privat sjukvård hos bland annat Martina. Vi ringde till Skandia idag då vi redan har Simons barnförsäkring där. Problemet är nu att Simon redan är sjuk och ersättningen kommer inte gälla den vård han får för hans matproblem. All den vård kommer vi få bekosta själva ändå.

Historien som beskrivs på bloggen MyNameIsSimon av Simons mamma är tragisk på många sätt. I första hand är det tragiskt när den offentliga vården inte kan tillmötesgå de behov utsatta föräldrar och barn upplever sig ha.

Men historien blir samtidigt intressant att följa utifrån ett större perspektiv. Kommer Simon att få den PEG-operation den offentliga vården vägrade ge honom? Om ja, är det rimligt att Simons behandling ska hänga ihop med huruvida hans mamma har råd att betala för operationen ur egen ficka?

1 kommentar | Blogroll | Permalänk
Publicerat av Makan Amini

Makan Amini

Sedan mars 2007

Populärt just nu

Senaste kommentarer

RSS

Arkiv